Fy fan!

Det finns så mycket att skriva men samtidigt vet jag inte vart jag ska börja. Jag är mållös. En sak har jag fått lära mig i alla fall: världen är full av idioter. Jag vet inte vad jag ska göra, eller säga. Känslorna stormar och jag känner mig bara trött. Hur kan man vara så egotrippad och känslokall?
Det enda som jag är säker på är att jag ska iväg här ifrån, och det illa kvickt. Varje minut är en pina. Alltså landar jag inom kort på svensk mark igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0