Olika världar
Igår morse satt jag på tåget från Köpenhamn. Trött efter att ha varit på resande fot i 20 timmar utan sömn och dåligt med mat. Vi hade flugit länge, väntat på olika flygplatser i över 11 timmar. Krånglat med tågbyten, släpat på väskor och frusit i det kalla november regnet.
Från att ha varit nästan ensam i min vagn började den fyllas av en strid ström med människor. Det var morgonrusningen med folk på väg till skola och jobb. Vardagen i Sverige.
Det satte sig tre tjejer runtomkring mig. De tog upp sina böcker och började läsa. Klagade över läxor de gjort och läxor de inte gjort. Pratade om kompisar och om fotbollsträningen. De började prata om frisyrer för en av dem hade tydligen klippt sig. Hon klagade över att det blivit ”sååå kort” och verkade riktigt uppgiven över detta. De andra försäkrade henne att det är riktigt fint och att sa med tröstande röst att hon passar bra i den frisyren.
Jag öppnade ögonen och tittade på tre blonda tjejer med mycket smink och modekläder. Jag funderade över ifall de undrade vad jag var för någon som satt ihopkurad under min luva. Anade de att jag de senaste 20 timmarna varit på resande fot? På flykt från ett jobb där jag inte trivts.
Jag är inte som de. Våra världar är så olika. Jag har varit i deras värld, och jag har lämnat den. Självklart kan jag inte veta exakt hur det är för dem, men ändå så vet jag. På ett sätt avundas jag dem när det största problemet verkar vara en för kort frisyr. Kan de ens föreställa sig min värld? Mitt i alla eländestankar känner jag en gnutta av stolthet. Jag vänder blicken mot fönstret och ser att marken börjar bli vit.
Vårt flyg från Mallorca till Köpenhamn.
