nocturnalthought

Det finns två saker jag tycker är lite konstigt i den spanska kulturen.

Dels är det kindpussandet. När man möter någon man känner, någon ny eller om man så bara stöter på någon ute på krogen så ska det kindpussas. För dem är det inte alls något konstigt, utan en artighetsgrej istället för att ta i hand. Personligen tycker jag det känns konstigt att pussa folk som man aldrig träffat på kinden.

Den andra saken som jag absolut inte kan förstå mig på är hur allting kan vara stängt på söndagar.  Vi har överraskats med detta lustiga påhitt flera gånger när vi skulle behöva handla.

Jag kan inte få in i min skalle hur ett enormt köpcenter som Carrefour kan vara stängt hela söndagen. Tänk på ett Sverige där allt är stängt på söndagen. Det skulle ha blivit kaos. Det enda som är öppet är mackarna och så Donken såklart, de har ju alltid öppet vilket land det än handlar om.

Förövrigt rullar dagarna på som de har gjort de senaste veckorna. Långtråkigt är det och lusten är i botten. Den enda som får mig på bättre humör på det här stället är Valentina. Det går framåt och hon jobbar på riktigt bra. Från att ha varit en vinglig, småbockig unghäst med benen åt alla håll, så börjar det ta sig. Nu går hon rakt utan att vingla med stöd på båda tyglarna. Fin form i alla gångarter och både takt och tempo är mycket bättre. En häst man måste rida med tanken och mycket känsla och det gillar jag skarpt. Det är bra träning för mig.

Ett skönt avbrott från alltihopa är när man kan vara ledig. Det är inte mycket men i lördags kväll åkte jag med Amanda, Dave och Jon in till Sevilla. När de andra två åkte hem blev jag och Jon kvar tills senare på natten. Vi åt och gick runt på lite mysiga pubar vid kanalen. Det är skönt att vara ifrån fängelset för ett tag och få känna sig fri för en kväll.

Jag har kollat runt ett tag efter andra jobb. Men när man inte riktigt vet vad man vill och orken alltid är noll efter en jobbdag blir sökandet inte så effektivt.
Jag var beredd att säga att jag åker hem. Tanken kändes inte alls så fel längre. Att få komma hem, ta det lite lugnt ett tag och vila upp sig. Träffa familj och kompisar. Sen börja på nya tag, leta jobb på nytt. För jag tror att jag vill jobba utomlands ett tag till. Jag tycker om det, känslan av att leva i nuet upplevs mycket närmre på något sätt.
Då fick jag ett mail. Ett svar från ett jobb på Irland. De lät positiva och jobbet verkar bra. Visst det är kanske dumt att byta värmen mot regn, men ska jag var ärlig så bryr jag mig inte särskilt mycket.
Det återstår väl att se vad som händer. Antingen kommer jag hem med Madde den 25 november, eller så hamnar jag på Irland, eller någon annan stans om jag känner för det.