nocturnalthought

Jag skulle kunna kalla mig själv för en tänkare. Ordet i sig väcker många känslor. På ett sätt låter det som en tråkig och grå personlighet. Men å andra sidan kan det vara något spännande och mystiskt.

De senaste veckorna har jag, om möjligt, funderat mer än vanligt. Tankarna snurrar runt där inne i det vi kallar hjärnan. Ibland när jag ser på mig själv i spegeln förväntar jag mig nästan att se ett getingbo istället för ett huvud, för det är ungefär så det känns.

     Livet rullar på i sin rytm, med sina nedgångar, uppgångar, vändningar och krumelurer som bara ett liv kan hitta på. Ibland bryts ett mönster som varit och en ny period påbörjas.

I våras tog jag studenten och den 7 september satte jag mig på flyget mot Spanien för att jobba här i elva månader. Det var en början på något nytt. Nu har en vecka gått, och tiden rusar. Det är inte mycket man har hunnit med men på samma gång är det massor. Erfarenheter är värdefulla och alltid lär man sig något nytt.

Jag har lärt mig att världen inte är Sverige och att det finns människor som lever annorlunda. Och världen går inte under för att man inte har balsam.

Att bli hemeskorterad av Spanska polisen mitt i natten efter knappt en vecka i detta land är något att minnas. Och det är just det, att minnas. Att skriva ner det som händer och sker kan vara ett bra sätt, och det var på så sätt jag hamnade här.